Kashif Kazmi, pakistanier som kom till Tyskland som asylsökande 2015. I Berlin studerar han och finansierar med sin praktikantlön sina systrars medicinstudier. – Jag kan inte förändra världen men jag försöker påverka min omgivning, säger han. Foto: Daniela Marquardt/SR

Text och bild: Sveriges Radio, studio Ett.
Reporter: Daniela Marquardt
Foto: Daniela Marquardt / SR

  • I Tyskland har flyktingfrågan dominerat samhällsdebatten de senaste åren.
  • Men hur har det gått för dem som kom med den stora strömmen av flyktingar under de dramatiska månaderna 2015?
  • Hör reportage av ekots korrespondent, Daniela Marquardt, som sökte upp Kashif Kazmi, en ung pakistanier som hon berättade om i Studio Ett för drygt två år sedan.

Det är den första riktigt varma vårkvällen. Vi slår oss ned på en uteservering i stadsdelen Kreuzberg, en magnet för människor, butiker och restauranger från hela världen. Servitören från Afghanistan är en god vän till Kashif Kazmi.

Kontrasten kunde knappast vara större jämfört med vårt första möte hösten 2015. Det var en iskall regnruggig höstdag. Kashif var förkyld, klädd i alldeles för tunn jacka. Han hade inte mycket efter den tre månader långa strapatsrika resan från hemtrakterna i nordvästra Pakistan. Rädslan för talibanernas skräckvälde i gränsområdet till Afghanistan hade drivit honom på flykt.

Vi sågs långt ute i en av Berlins ödsliga förorter. Han delade ett litet rum med fyra andra killar och var orolig över vart han skulle ta vägen när de måste lämna rummet några dagar senare. Men samtidigt var han full av entusiasm inför framtiden. Han var den förste studenten att bli antagen vid det webbaserade universitetet Kiron, som just hade öppnat i Berlin.

– Vi ville visa att flyktingarna som kommit hit har talanger och kan vara en tillgång. Om vi investerar i deras utbildning kan de ge tillbaka värdefulla bidrag till samhället, säger Kashif som snabbt blev verksamhetens ansikte utåt och något av en kändis.

Medier från in- och utland stod på kö för att höra om idén att knyta ihop online-kurser från universitet runt om i världen till fullvärdiga utbildningar för studenter som inte uppfyller alla formella krav, för att de saknar dokument, språkkunskaper eller besked om uppehållstillstånd.

Det ledde också till ett avgörande möte för Kashif när en grupp Kiron-studenter var inbjudna till en båttur runt Berlins regeringskvarter. Ombord fanns dåvarande näringslivsministern Brigitte Zypries som blev fascinerad av den energiske studenten. Hon bjöd in honom till ett studiebesök som sedan resulterade i en åtta månader lång praktik på förbundsdagen.

Där fick han bland annat pröva på tillvaron som parlamentariker.

– Det räcker inte att säga, vi klarar det, sa Kashif Kazmi och syftade på förbundskansler Angela Merkels bevingade ord, Wir schaffen das. Frågan är hur vi klarar det, sa han och efterlyste bättre tillgång till språkkurser och hårdare krav på nyanlända att lära sig tyska för att snabbare komma in i samhället.

En tidigare lärare cyklar förbi och det blir ett glatt återseende.

– Han har lärt mig mycket om politik och internationell ekonomi, berättar Kashif som efter sina inblickar i det politiska livet bestämde sig för att byta inriktning.

– Först ville jag bli ingenjör. Sen tyckte jag att jag kunde åstadkomma mer om jag engagerar mig politiskt.

Kontakten med näringslivsministern öppnade också dörren till hennes parti, socialdemokraterna. Han har lämnat online-kurserna och går sedan förra terminen på en tysk yrkesutbildning inom administration och gör den praktiska delen på partihögkvarteret, Willy Brandt-Haus.

Så fick han på nära håll uppleva ett dramatiskt valår präglat av turbulensen efter hans och hundratusentals flyktingar och migranters ankomst i Tyskland. Jubel och öppna armar sommaren och hösten 2015 förbyttes i tal om hårdare tag, begränsning och våldsamma attacker mot asylsökande i takt med att den politiska kartan ritades om. Främlingsfientliga Alternativ för Tyskland kom in i det ena delstatsparlamentet efter det andra och till slut också i förbundsdagen. Det blev svårare än någon gång tidigare att bilda en regering och flyktingfrågan har blivit ett filter som många andra och betydligt äldre problem betraktas genom.

Medan många här ställer sig frågan vart Tyskland är på väg, har vägen för 23-årige Kashif Kazmi klarnat. Att påverka och inspirera andra är något han ständigt återkommer till.

– Jag kan inte ändra världen men jag kan påverka min egen omgivning, säger han och berättar att han varje månad skickar hem 300 euro av sin praktikantlön på 500 euro för att finansiera två av systrarnas medicinstudier. De kan i sin tur inspirerara andra och så förändrar vi framtidsperspekiven för fler.

All uppskattning, tur och framgång han har fått uppleva sedan han kom till Tyskland grumlas också av ovisshet. Hans uppehållstillstånd gäller bara ett år i taget. Han är begränsad i sin rörelsefrihet och har tvingats tacka nej till inbjudningar att tala inför EU-parlamentet, eftersom han inte får lämna landet. För första gången under vårt samtal bryter frustration igenom hans så kompakt positiva framtoning.

– Det är väldigt frustrerande att se unga människor som har sitt uppehållstillstånd och får pengar men bara driver runt och säljer knark, medan andra jobbar och sliter hårt, säger Kashif Kazmi.

Sin familj har han inte sett sedan han lämnade Pakistan för tre år sedan. Mest av allt saknar han sina fem systrar. Men studierna, utbildningen och kvinnan han hyr ett rum av har blivit hans nya familj.

Tolerans sammanfattar han den viktigaste lärdomen sen han kom till Berlin. Här har han mött så många människor med brokiga bakgrunder, vitt skilda åsikter och olika sätt att leva, som han aldrig tidigare hade kommit i kontakt med.