Redan tidigt när vi började observationerna under vår kartläggning 2017 av initiativ för arbetsmarknadsintegration började vi förstå att ordet integration är ett ord som i praktiken får många betydelser. Vid en närmare fördjupning av initiativen upptäckte vi en mängd olika initiativ som arbetade för att stödja arbetsmarknadsintegration men där bilden av integration var heterogen.

Många gånger framträdde ett fokus med koppling till arbete och egen försörjning, i andra fall stod integration huvudsak kopplat till lika rättigheter och i fall som en del av processen för social inkludering. Hur man fyller ordet med mening kan skilja både i relation till organisation och plats men även utifrån välfärdsidé och egna personliga erfarenheter. Det behöver inte vara problematiskt att det finns olika syn på integration men det kan skapa förvirring i möten där man utgår från att man menar samma sak. En ledtråd till att förstå förekomsten av att det framträder olika perspektiv på integration är att se på integration som begrepp i Sverige över tid. Sverige har genom åren präglats olika starkt kring idéer vad integration är och betyder där innebörden har varit föränderlig och kritiseras. Förslag och insatser syftade att stödja integration av utrikesfödda har haft olika fokus på individens roll, möjligheter och skyldigheter precis som olika fokus på välfärdssamhällets roll, möjligheter och skyldigheter. Utifrån olika perspektiv på integration är det möjligt att prata om det, å ena sidan som ett sätt för invandrare och flyktingar att anpassa sig till ett nytt land och å andra sidan som en process som leder till att skilda enheter förenas assimilerings, kontra samhällsintegration, samt resultatet av en sådan process.

 

Ekonomisk politik vs social politik

I relation till samhällsintegration och i kontrast till assimilering framträder ofta begreppet mångfald och mångkulturalism. Idén av ett mångkulturellt samhälle går att förstå som en process där tillgång till rättigheter för individer är lika, men extra stöd ges till minoritetsgrupper för att behålla sina kulturella och sociala identiteter. I Sverige var det särskilt i fokus för politiska förslag under 1970-talet som utgick från att människor ska ha alltmer jämlika och likvärdiga villkor oavsett etniskt ursprung. Detta förändrades under 1990-talet där politiska förslag betonade att etnisk och kulturell identitet först och främst var angelägenheter för individen, med andra ord något som individen ansvarar själv över. Sverige gick under 1990-talet genomgått förskjutning i synen på arbete och välfärd där begrepp som t ex full sysselsättning omdefinierades till full anställningsbarhet.  Den ekonomiska politiken framhävdes i förhållande till socialpolitiken med syfte att skapa flexiblare arbetsmarknad där social- och sysselsättningspolitik blev närmast redskap för att styra individers beteenden. Det betyder, bland annat, att när full sysselsättning blir anställningsbarhet så utgår orsaken för avsaknad av anställning i beroende av individens egna, eller brist av, kvalifikationer.

 

Arbete, bostad och arbete

En vidare problematisering av relationen mellan mångfald och jämlika rättigheter i debatten om segregation är att det handlar om tillgång (eller frånvaro av sådan) till arbete, bostad och utbildning och att dessa aspekter ofta görs till orsaksbestämmande i relation till varför någon är segregerad från vissa samhällsarenor. Samtidigt är idén om vad som är segregation och vem som är segregerad konstruerad och kontextuell.  Dessa processer får olika betydelse beroende på om man ser till individens möjligheter att agera inom ramen för sina möjligheter eller om man se till de ramar som strukturen skapar. Trots ett ökat fokus på mångfaldsbegreppet under 2000-talet, så har integration kommit att användas i assimilerings- och segregationsförstärkande syfte utan att för den sakens skull, förlora värdet i att vara ett eftersträvansvärt mål. Det kan tolkas som att retoriken kring att skapa integration bygger på närvaron av segregation där integration sker i ett asymmetriskt maktförhållande mellan grupper. Följaktligen, för att politiskt kunna prata om vikten av att skapa integration krävs det att identifiera någon som är segregerad och vad den segregationen innebär. Under tidigt 2000-tal framträder idéer om att påskynda nyanländas etablering med utgångspunkten att integrationspolitiken har misslyckats då för många står utanför arbets- och samhällslivet med utgångspunkt i formuleringar om ökat ansvar och valfrihet för individen för att påskynda etablering på arbetsmarknaden.  Idén om ökat ansvar för individen kom senare att exemplifieras i valfrihet och skärpta krav för ersättning samt krav på att ta de arbeten som erbjudits.

 

Arbete som stöd för integration

Med en förändring från mottagande av arbetskraftsinvandring till mottagande av flyktingar har arbete framträtt allt tydligare som en väg till integration. Både nationellt och internationellt via EU, OECD och FN betonas vikten att vara inkluderad på arbetsmarknaden och det beskrivs som en viktig del av att vara integrerad i samhället. Samtidigt förekommer en mängd finansiering via exempelvis ESF för olika arbetsmarknadsprojekt som betonar vikten av stöd till immigranter, nyanlända och utrikesfödda således förstärker dessa personer som icke-svenskar.  Där beskrivs det å ena sidan ”hur” och ”vad” dessa personer ska lära sig samtidigt som det å andra sidan definieras som ett individuellt problem med insatser så som stöd, individuella handlingsplaner och utbildning (fostran) i social kompetens. Detta visar således en brytning från 1970-talets kooperativa idé och där offentliga bidrag fokuserade på demokratisk deltagande och inflytande för invandrarorganisationer och där de senare riktar sig mot projekt som har integrationsfrämjande aktiviteter riktade mot anställningsbarhet.  Med andra ord så har civila samhällets aktörer gått från att förväntas ha en kooperativ och autonom roll till att ha blivit tilldelade en roll som marknadsorienterade intressenter i sysselsättningsprojekt samt lokala och regionala utvecklingssamarbeten. Även arbetsmarknaden och arbetsplatsernas roller förändras i vissa fall till en roll som inte enbart handlar om att tillhandahålla arbete utan även lära ut social kompetens utifrån en underliggande idé att utrikesfödda lär sig social kompetens och svenskhet genom att interagera på arbetsplatsen. Svenskhet framträder även som en central aspekt för handläggare som möter nyanlända där handläggare tar på sig rollen att positionera sig till bilden av Sverige som ett modernt land i relation till personer från andra länder. Beskrivningar av traditionella kulturer används sålunda för att förklara svårigheter, utmaningar och konflikter. Det händer dock något när ord som lönearbete, integration och social inkludering blir synonyma. När lönearbete blir enda möjligheten till social inkludering ökar pressen på individen att acceptera vilka arbets- och anställningsförhållanden som helst samtidigt som att tidigare studier visar att svensk arbetsmarknad för utrikesfödda och ungdomar präglas av ojämlika villkor med ekonomisk och social exkludering. Med andra ord kan arbete och arbetsplatser beskrivas som ett sätt för att stödja utrikesfödda att närma sig någon form av integration, men det är inte utan komplexitet, både för organisationer och individer.

I relation till offentlig förvaltning som är starkt präglad av styrning med marknadsmässiga tekniker kan arbete bli ett mått för när integration och/eller social inkludering är uppnått, ett sätt att mäta att processen av integration är färdig blir det samtidigt ett sätt att lägga ansvaret på individen. Det är i samklang med mätbara mål och där en förflyttning av fokus på arbete som integration en möjlighet att göra målet mätbart. Där kan tidigare forsknings skapa förståelse att ett sådant perspektiv på integration kan göra att det handlar enbart om att skaffa anställning som individ, sedan är det klart. Samtidigt kan perspektiv utifrån integration som en social process visa att det är omöjligt att säga när integrationsprocessen är ”färdig” (och kan argumenteras för att den pågår hela livet – för alla medborgare).

Vad är integration?

För vad är integration egentligen? Sammantaget kan man säga att den här texten inte syftar till att innehålla några svar på vad som är ”rätt” sätt att prata om integration utan snarare ämnar problematisera och väcka tankar kring förekomsten av olika perspektiv som finns på integration, och integration i relation till arbete. En möjlighet för reflektion i relation till samtalet om integration, med fördel kanske vid möten när man träffas för att skapa aktiviteter och initiativ som syftar till att stödja den processen.

 

Vidare läsning

Assimileringsintegration och samhällsintegration:
Urban, Susanne. (2018). Integration och grannskap: Hur kan staden hålla samman? (Upplaga 1 ed.)

Mångfald och samhället
Taylor, Charles., Habermas, Jürgen., Appiah, Anthony., (red) Gutmann, Amy., (1999). Det mångkulturella samhället och erkännandets politik (2., rev. uppl. ed.).

Segregation som samhällsproblem
Magnusson Turner, Lena (red). (2008). Den delade staden (2., bearb. uppl. ed.). Umeå: Boréa.

Förskjutning integration som demokratiskt deltagande till politik med fokus på anställningsbarhet och etablering

Dahlstedt, Magnus., Hertzberg, Fredrik., Urban, Susanne., & Ålund, Alexandra. (2016). Utbildning, arbete, medborgarskap: Strategier för social inkludering i den mångetniska staden (3., rev. uppl. ed.).

Larsson, Jennie. (2015). Integrationen och arbetets marknad: Hur jämställdhet, arbete och annat “svenskt” görs av arbetsförmedlare och privata aktörer (Linköping studies in arts and science, 661). Stockholm: Atlas Akademi.

Konstruktion av svenskhet på arbetsmarknaden och i arbetsmarknadsprojekt

 

LÄS VÅR KARTLÄGGNING AV ARBETSMARKNADS-INTEGRATIONS INITIATIV