Om hur man kan äta kakan och ha den kvar – Lokala valutor del 1

Bloggserie av Ester Barinaga, forskare i Organizing Integration

 

Del 1: Om hur man kan äta kakan och ha den kvar

“Integration” diskuteras ofta i samband med den offentliga budgeten. Man kan höra argument såsom “Vi har inte tillräckligt för alla som kommer”  eller “Vi kommer inte att ha råd för både integration och skolan.” Eller, som de mindre blygsamma kan uttrycka det, “‘De’ kommer att utnyttja ‘svenskarnas’ generositet.” Pengar, eller snarare brist på pengar, resonerar man, är det som sätter gränser för hur många nya människor vi kan ta emot. Det är också det som sätter formen (och kvalitén) för hur vi förhåller oss till de medborgare som anlände nyligen.

Sådana argument bygger på en snäv (även om dominerande) bild av vad pengar är; en bild som antar att det finns en fast mängd pengar i samhället; en bild som uppfattar ekonomin som något statiskt, stabilt. Det finns, eller det finns inte. Som en kaka: finns det flera att dela den med, ja, då får jag mindre att äta.

Men likson ekonomin inte är statisk – det är ju därför man kan prata om bl.a. tillväxt – så är inte mängden pengar något fast. Och nu pekar jag inte på Positive Money’s förslag på att förstatliga skapande av pengar (Schweitz röstade mot förslaget igår). Nej. Jag tänker istället på de många lokala initiativ som, sedan den stora finanskrisen 2008, har skapat lokala pengasystem. De går under flera namn: lokala valutor (på svenska), sociala valutor (i spansktalande länder), community valutor (i den engelskspråkiga världen).

Lokal – Social – Community. Dessa är sällan ord man använder för att beskriva den konventionella pengasystem. De används flitigt i lokalvalutor kretsar. “Lokala” för att det handlar om en form av pengar som verkar för den lokala ekonomin, som inte tillåts användas utanför relativt små geografiska områden. De geografiska användningsområden är ibland så små som en enda stadsdel, liksom Brixton Pound i London eller Majorerna och Biskopar i Göteborg. “Social” för att dessa valutasystem är designade utifrån värden som är inte rent ekonomiska. Det handlar inte om att belöna den mest effektiva tjänsten och den mest konkurrenskraftiga produkten. Istället designas sådana valutor för att belöna engagemang i ens område – såsom Torekes i Ghent eller Makki i Amsterdam –, eller för att belöna grönt beteende i sitt kvarter – såsom Lixo i Lissabon – eller för att belöna lärandet i skolan – såsom El Saber i Brasilianska skolor eller SuPo i Copenhagen Business School. “Community” för att pengasystem som formas utifrån tydliga och starka sociala värden bidrar till att utveckla en känsla av tillhörighet i en community och därmed förstärker communityn.

Vi i programmet Organising Integration (OI) har börjat titta på några sådana lokala valutor, i synnerhet lokala valutor designade för att göra våra städer mer inkluderande. Vi tror att lokala valutor kan fungera som ett verktyg (bland andra) som tillåter oss både äta kakan och ändå ha den kvar. Eller, snarare, baka en kaka till så att den första kan vara kvar. I en serie bloggpost kommer vi att berätta om hur lokala valutor från Göteborg till Madrid, från Köpenhamn till Ghent, arbetar med integration. Välkommen till en resa runtom Europa!