Del 3: En välanvänd timme

Bloggserie av Ester Barinaga, forskare i Organizing Integration

Rivas-vaciamadrid är en stadsdel i Madrids periferi. Sedan 2005 har grannar hjälpt varandra med allt från barnpassning, läxhjälp och sällskap till läkaren till att fylla i skattedeklarationen eller fixa datorn. Den tid din granne ägnar åt att hjälpa dig kompenseras med “timmar”. Grannarna organiserar sig alltså med hjälp av en tidsbank.

I lokala valutor som följer en tidsbanksmodell tackar man den som hjälper med en “timme” per timme hen har ägnat åt att hjälpa någon i communityn. Det blir alltså +1timme i dennes bankkonto. Hos denne som fick hjälp blir det – 1 timme. Plus symbol (“+”) erkänner vad någon har gjort för communityn. Minus symbolen (“–”) visualiserar att man har fått stöd från sin community och att man ligger i skuld till den; det blir en utmaning till reciprocitet, ett sätt att påminna om värdet av de lokala relationerna. Spice, den största tidsbanken i Storbritannien, menar att den erkännande föder voluntarism, ökar individens välbefinnande och bygger gemenskap.

I Rivas-vaciamadrid har man tagit den idén ett steg vidare. Förutom att stärka de som alltid har bott där, vill man sträcka stödrelationerna ut till nyanlända grannar. I det syftet har man utvecklat särskilda program riktade till grannar som inte pratar spanska än. Varje ny granne får en “buddy” (helst med samma yrke) som introducerar denne till de gamla grannar och sina hjälpbehov.  På så sätt har nya grannar hjälpt gamla grannar med mindre hantverksproblem i hemmet – från att titta på vad problemet är med tvättmaskinen till att sätta en ny eluttag. “Timmen” fortsätter vara den medel man använder sig av för att erkänna det hjälp man har fått. Rivas-vaciamadrid är inte ensam i det sätt att jobba med nyanlända grannar. Refugee Action Time-Bank i London och Banco del Tiempo del Servicio Jesuita de Migrantes i Valencia är två andra exempel.

Representanter för tidsbanker med program riktade till nyanlända grannar talar om minst två tydliga positiva effekter för de nya medlemmar. Ett, genom de tjänster de hjälper med får de möjlighet att lära sig nya yrkeskompetenser eller att översätta de kompetenser från ursprungslandet till det nya hemlandet. Eluttag får inte ligga på samma höjd som i det gamla landet, tvättmaskin är av andra märke. De lär sig alltså hur sitt yrke utövas i det nya hemlandet.

Två, tack vare “buddyn”, tack vare grannar som öppnar sina hem för att få dennes hjälp, och tack vare de sociala evenemang som tidsbanken organiserar, får den nyanländ granne snabbt en bredd social nätverk, något som inte bara ökar livsmöjligheter. Den ger också livsglädje och känslan att man hör till.

De gamla grannar, å andra sidan, får inte endast hjälp. Viktigast, de lär sig att se varandra för vad man kan och inte för var man kommer ifrån, något som bidrar till en mer inkluderande stad.

Tidsbanker visar på hur man formar ett valutasystem som bygger på reciprocitet. Rivas-vaciamadrid visar hur man formar det för att bygga broar mellan samhällsgrupper som annars sällan möts. Precis som valutorna i Göteborg drivs tidsbanker av engagerade medborgare. Fantastisk som detta är för communityn, har de dock därmed begränsade möjligheter till att öka mångfald tjänster som utbytts. Finns det lokala valutor som, såsom dessa tidsbanker, drivs av syftet att göra våra städer mer inkluderande men som lyckats få in aktörer med en starkare utbyttes förmåga och nätverk? Nästa post tar oss vidare till Ghent, där den offentliga sektorn spelar en nyckelroll i den integrerande lokalvalutan.

 

Not: Ester Barinaga, från OI programmet, samarbetar med Andreu Honzawa, från Förening för Utveckling av Tidsbaner (Asociación para el Desarrollo de Bancos de Tiempo) i Barcelona, för att studera närmare tidsbankernas program för nyanlända i Rivas-vaciamadrid, Valencia och London.

 

Läs första inlägget i bloggserien om Lokala valutor. 

 

Om HUR MAN KAN ÄTA KAKAN – 
OCH HA DEN KVAR