Del 4: Vad har en tomat med integration att göra?

Bloggserie av Ester Barinaga, forskare i Organizing Integration

Torekes heter den lokala valuta som introducerades i distrikten Rabot-Blaisantvest, vad vi i Sverige skulle kalla “ett socio-ekonomiskt utsatt område” i Ghent, Belgien. Har du torekes kan du köpa lunch i det lokala soppköket som har lagats med grönsaker och frukt odlat i områdets urbana trädgård. Vill du laga maten själv kan du istället köpa råvarorna till din lunch direkt hos den lokala grönsaksaffären eller, för den delen, betala hyran till din kolonilott och odla grönsakerna själv.

År 2010 frågade stadsdelen invånarna vad de helst ville ha. Många svarade att de saknade möjligheten att arbeta landet såsom de kanske hade gjort i sina ursprungsländer och att de kände sig begränsade i sina små lägenheter. Stadsdelen ordnade kolonilotter. För dessa skulle de boende betala en hyra i torekes. Torekes kunde man i sin tur tjäna genom att arbeta i områdets kollektiva kolonilott. En timme arbete gav 25 torekes och 10 torekes är lika med 1 euro.

Förutom att belöna arbete i områdets kolonilott, används Torekes för att belöna frivilligt arbete. Det kan variera från små reparationsjobb på motsvarigheten till våra folkets hus, övergången till grön el, underhåll av utomhus lekplatser eller hjälp till äldre grannar. Med andra ord, Torekes belönar vård av miljön – både communityns och planetens.

Man kan nu invända att 2,5 euro per timme är inte värt det. Men den här lokalvalutan handlar inte om att betala en lön, utan om att ge erkännande för den tiden och energi som de boende frivilligt ägnar åt sitt område. På så sätt hamnar torekes under lagen för frivilligt arbete. Torekes tjänade utöver hyran kan man använda för att köpa bl.a. mat, buss- och biobiljetter.

Snabbt fylldes kolonilotten av invånare som odlade grönsaker både i den egna och de kollektiva kolonilotterna. I trädgårdarna träffar grannar nya grannar, utbyter odlingstips, pratar om allt och inget. I dokumentären Inside-Outside berättar några om hur arbetet och de nya bekantskap har gett de en glädje i livet. Pappor berättar om hur de urbana trädgårdarna inte bara gett de god mat på bordet men, framför allt, en anledning att vara stolta inför sina barn över hur de numera använder sin tid. Från depressionen i soffan till illusion i mötet med grannar och grönsaker.

Men inte alla engagerar sig av samma anledningar. Tom Dutry, från Ghent Stads sociala program, berättar i ett mejl att “det finns frivilliga som deltar “mot ensamheten” och behöver inte torekes. För andra frivilliga är torekes mycket viktiga. Men det vi ser är att det handlar om ägandeskap, deltagande, stolthet.” Den stoltheten, ägandeskap och delaktighet fortsätter han, förstärker solidaritet inte endast mellan grannar från olika kulturer men också mellan unga och äldre, långtidsarbetslösa och medelklassen, grannar utan uppehållstillstånd och frivilliga med långa pensioner. Det är alltså genom mobilisering av de boende som den lokala valutan hjälper till att skapa större social sammanhållning i distrikten.

Mer om lokala valutor från Integrationsbloggen

Demos, en lokalvaluta med basinkomst – Lokala Valutor del 5

Del 5: Demos - en lokalvaluta med basinkomst Bloggserie av Ester Barinaga, forskare i Organizing Integration Spanien. Maj 2011. Starten på vad som har kallats “de indignerades”, anti-åtstramningsrörelse som blev försprång till Occupy rörelse några månader senare....

läs mer

En välanvänd timme – Lokala valutor del 3

Del 3: En välanvänd timme Bloggserie av Ester Barinaga, forskare i Organizing Integration Rivas-vaciamadrid är en stadsdel i Madrids periferi. Sedan 2005 har grannar hjälpt varandra med allt från barnpassning, läxhjälp och sällskap till läkaren till att fylla i...

läs mer